Jag tror du är fastlimmad i mitt hjärta

Minns du alla mörka nätter
Då vi tillsammans kämpade för att andas
Och på något sätt glömde bort oss själva
I kampen om att rädda varandra?

Solstråle, det var timmar då jag trasades sönder
Men även de sekunder jag blev som mest hel
För du hade kraften att skaka om min värld totalt
Men samtidigt klara av att hålla ihop mig

Och när månen sjöng på sina sista toner
I vår uppbyggda sagovärld
Så försvann marken under mina fötter
Som du placerat under mig för att få mig att stå stadigt.

Kommentarer

Vad har du på hjärtat?

Namn:
Klicka i rutan så sitter du fast här ._.

E-postadress: (Syns bara för mig)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0