kkarinsjolund

Tiden har gått
Men jag hänger inte med
Vad är det jag inte förstått
Vad är det som i hjärtat känns så fel

Vinden viskar att det är du och jag
Jag försöker ta emot det
jag försöker visa att jag är glad
Men jag stänger bara igen mitt fönster

Fåglarna kvittrar och kärleken är här
Men jag känner ingenting
ingen kärlek
ingen lycka
Jag känner bara denna oerhörda smärta som jag för evigt bär

Kommer den korniga sanden någonsin bli fin?
Kommer det förorenade vattnet någonsin bli genomskinligt igen?
Kommer solens värme nå mitt hjärta
Eller har allt täppts igen

Jag vet att det är omöjligt
men jag väntar ändå
För det är i det omöjliga
som det sker ett under